1. Kontrollförlust & tvång: Ett skärmberoende innebär att du tvångsmässigt använder skärmar trots att du vet att det är dåligt för dig. Det tvångsmässiga användandet sker automatiskt och mot din vilja – du har tappat kontrollen. Ett exempel är då du tittar på telefonen – blir frustrerad, lägger bort telefonen men upprepar beteendet kort därefter.

2. Abstinens: Vid ett skärmberoende påverkas man av abstinensbesvär. Abstinensbesvär innefattar ett sug efter att använda skärmar. Abstinens kan även komma till uttryck som frustration, irritation, koncentrationssvårigheter och ilska. Abstinensbesvären minskar normalt sett då den beroende åter får använda skärmen igen.

3. Försämrad funktion: Ett skärmberoende har en negativ inverkan på ditt liv. Ett skärmberoende påverkar ofta skola, sömn, kosthållning, intressen och relationer negativt. Vid ett skärmberoende kan man se att flertalet av dessa faktorer påverkas negativt.

4. Tolerans: Vid ett skärmberoende kan man se att behovet ökar. Det betyder i praktiken att man vill spendera mer och mer tid framför skärmar innan man känner sig nöjd.

5. Förändringar av humör vid avslut: När man är skärmberoende blir man i regel nedstämd, frustrerad, irriterad eller arg när man lägger ifrån sig skärmen. Vid ett skärmberoende upplever man sammanfattningsvis negativa känslor vid avslut.

6. Tankemässig upptagenhet: När man är skärmberoende har man svårt att sluta tänka på telefonen, datorn eller på aktiviteter som utspelar sig via skärmarna trots att man vill det. Ens tankemässiga innehåll präglas till stor del av tankar på skärmar eller aktiviteter online. Frånkopplad verklighet.

7. Flykt i syfte att undvika mående: Vid ett skärmberoende finns ofta underliggande psykisk problematik. Användningen av skärmar har då blivit ett sätt att hantera sitt mående med. Ofta kan skärmar i en klinisk kontext kategoriseras som ett undvikande av känslor. Man använder alltså skärmar i syfte att fly undan jobbiga känslor eller tankar – vilket ofta vidmakthåller problematiken.

8. Social isolering: Vid ett datorspels- eller mobilberoende minskar ofta det sociala umgänget i verkliga livet. Skärmanvändningen tar över den tid och energi som tidigare ägnats åt relationer, vilket successivt kan leda till att sociala kontakter försummas eller helt uteblir. Den sociala isoleringen kan både vara en konsekvens av och en bidragande orsak till beroendet – man drar sig undan för att undvika sociala situationer eller känslor av otillräcklighet, samtidigt som isoleringen i sig förstärker behovet av att söka tillhörighet och stimulans i den digitala världen. Detta skapar en ond cirkel där den minskade sociala interaktionen vidmakthåller problematiken.

9. Social ångest: När skärmar ersätter verkliga sociala möten minskar möjligheterna att öva på och upprätthålla sociala färdigheter. Bristen på exponering för sociala situationer kan leda till en ökad känslighet för dessa, vilket i sin tur kan utvecklas till social ångest. Personen kan börja känna stark oro inför att träffa andra, vara rädd för att bli bedömd eller göra bort sig, och därför undvika sociala sammanhang. Detta undvikande förstärker både ångesten och skärmberoendet, eftersom den digitala världen upplevs som en tryggare plats än verkliga möten. På så vis vidmakthålls och förvärras problematiken över tid.

10. Depression: Människan är i grunden en social varelse, och regelbunden kontakt med andra är en grundläggande förutsättning för psykiskt välmående. När skärmanvändning ersätter verkliga möten minskar tillgången till känslomässigt stöd, bekräftelse och gemenskap. Denna frånvaro av sociala interaktioner kan leda till ensamhet, vilket i sin tur är en stark riskfaktor för nedstämdhet och depression. Med tiden kan känslor av meningslöshet och hopplöshet växa sig starkare, särskilt om skärmbeteendet används som enda källa till stimulans och tillhörighet. Detta skapar en negativ spiral där både det psykiska måendet och beroendet försämras.

För att bedöma hur skärmar påverkar ditt hälsotillstånd och om det motiverar vård krävs dock alltid legitimerad vårdpersonal som t.ex. legitimerad psykolog. En bedömning av legitimerad hälso- & sjukvårdspersonal görs oftast med strukturerade intervjuer, skattningsformulär och klinisk expertis.